Det blir bättre. Det blir bra. Eller, blir det verkligen det? Blir det enkelt. Blir jag enkel. Blir vi enkel? Vem fan är enkel?

Efter över fyra år så kände jag att jag och mitt septum var klara med varandra.

Jo men tack. Bergodalbana var det ja. Jag som inte ens gillar att åka bergodalbana. Vaknade upp klarvaken på ett jäkla bra humör. Kände mig för en gång skull utvilad och redo för en ny dag. Sen gick timmarna och det humöret sjönk stegvis. Nu sitter jag här och mår inte alls så jävlans bra. Bland det sämsta jag vet är att vänta, vänta på besked, vänta på saker. Ja helt enkelt att vänta. Men sen finns de dom som inte alls tycker att det är så viktigt att planera saker. Som tycker att man ska ta dagen som den kommer. Visst, inge fel med det. Funkar säkert jättebra för dom. Men mindre bra för mig. Men livet handlar väl om att man ska lära sig saker. Så det är de jag har spenderat dagen med, att lära mig att vänta och inte veta hur kvällen ska bli. Om det går bra? Nja, det får mig att må sådär. Men det är lördag och jag ska inte klaga. Livet är bra, bara inte alltid så lätt att inse det. Tror jag ska försöka klippa av alla mina jäkla känslor. Tror jag kommer bli mycket enklare som person, vän och människa. Vad tror ni funkar bäst, sax, tång eller såg?

Fredag igen. Ännu en hel vecka har gått. Vårterminen har börjat. Tyra lilla söta kattungen har nog börjat löpa. Blir att ringa farbror doktor och få henne kastrerad eller om det heter steriliserad? Just nu är jag inne i en fruktansvärt ful period. Utväxt, mens och finnar. Men har en plan. Mensen kommer vara slut nästa vecka och på måndag ska jag färga och klippa håret. Så på tisdag ska jag vara som en ny människa om allt går enligt planen. Men hur som haver. Eller hur som helst. Är super duper mega as trött. Känner mig låg och grindfärdig mest hela tiden. Tror jag bara kommer stänga in mig ännu en helg. Energin infinner sig inte. Inte än i  alla fall. Naturkunskapen är sååå svår. Jag den hopplösa ungen skolkade mig igenom hela högstadiet så vad kan jag ha haft, NO max i en halv termin? Så om man säger så här, jag saknar alla jävla grunder som man ska ha. Men ett G måste jag fixa och ett G ska det bli.

Ja, kalla mig tråkig. För det gör jag själv. Men denna helg ser ut att bli superlugn, gällande icke festande. Det är nog bra för mående och kropp. Men dåligt för mig som 18-åring. Men just nu ska jag icke klaga. Ligger i soffan hemma hos mamma med ett glas rött. Har precis ätit middag med mamma och min otroligt trotsiga tonårsbror som jag gärna skulle sälja billigt på blocket eller varför inte på auktion? Maila mig vid intresse. Imorgon väntas en dag i kungsberget, då jag ska prova min nya bräda!!!!! Men nu ska jag återgå till vinet och sea salt (Ellen synd att du inte är här och kan äta den med mig!!!!).

Fin dag igår. Men jobbigt besked. Tungt, förvirrad och delad. Jag tycker man ska ta bort ordet normal från svenskan. En ide bara.

 

Spenderat kvällen med Joel och hans kompisar. Vi gick på bio och kollade på "Girl with the dragon tattoo". Helt klart överförväntan. Hade i och för sig jäklit låga förväntningar och var skeptisk. Jag äälskar ju de svenska filmerna och blev smått besatt av Lisbeth. Så hade svårt och tro att det skulle funka med en annan Lisbeth. Visst, den amerikanska versionen av Lisbeth var inte bättre, men hon gjorde det bra. Filmen var dock väldigt lång. Bion började nio och var klar strax före tolv.

Annars då? Jo, jag har haft tre kanondagar faktiskt. Målat en tavla, lyssnat as högt på musik, kollat på filmer med Joel och Adrian. Sovit väldigt lite och vart jättepigg. Joel är då en chill snubbe, även om han har en tendens att fucka upp mig dygnsrytm. Somnade halv sju på morgon i tisdags.

Borde sova snart. Ska på stan med mor imorgon. Ut och kriga i rean. Sen spendera kvällen med Ellen. Helt sjukt, läser fortfarande Steve Jobs självbiografi. Tror jag aldrig  har läst en bok så sakta men den är så enormt seg och tråkig. Fattar ju ingen av hårdvara och mjukvara och chipkort och sånt med datorer. Men har en regel, läser alltid klart en bok som jag startat på. Så jag kämpar på så att säga. 

Jag har precis insett en sak. Jag är så jäkla bitter och negativ.
Visst, det kan komma stora klot av ljus då jag tycker livet är fan det bästa som finns och allt är så jävla bra.
Men för det mest så är jag negativ. Ni kan ju tänka er att gå runt och vara negativ dagarna i enda gör inte livet så värst roligt.
Jag minns på alla utvecklingssamtal när jag var en liten knatte så fick mina föräldrar alltid höra att jag var så positiv.
Jag måste helt enkelt ta igen all icke negativitet som jag missade i min bardom.
Så nu kör jag med bom och braka (har en känsla av att inte alls det är så ordspråket lyder?).
Som jag alltid säger, varför var positiv när man kan vara negativ?

Galet men fint nyår. Somnade halv sex på morgonen. Genomled knappt dagen igår. Skönt att det är över. Tredje året i rad med två fina tjejer:).

Helt borta. Var stensäker på att det var fredag idag och lördag imorgon. Tills för några timmar sen då mamma sa att det var torsdag. Jahap, välkommen till verkligheten. Nu har jag rakat benen en dag för tidigt..åhraaa.